Vila i frid farmor
När pappa ringde i lördags förstod jag inte vad han sa.
Vadå farmor finns inte längre??
Min farmor.
Som alltid har funnits där. Hos henne har jag alltid varit välkommen. När jag var liten och tyckte att mina syskon tog för mycket uppmärksamhet från mamma och pappa rymde jag alltid iväg till farmor. Flera gånger i veckan i flera år. Älskade fina varma kärleksfulla farmor. Som bara bodde några hundra meter bort. Farmor som skämde bort mig så himla mycket. Som alltid hade Polly i kopparskålen. Som hade gamla roliga spel i förrådet. Som alltid hade skinande rent hemma. Som alltid hade sockerdricka i kylen, "ifall barnen kommer över". Som bakade världens godaste kladdkakemuffins och vaniljbullar. Som lagade godaste pannkakorna och köttbullarna. Som hade lego och indianer och soldater i den vita väskan med blå band. Som alltid hade tid för oss.
Du hade det inte lätt de senaste åren. Din kropp var gammal och trött. Du var yr och nästan blind. Men du levde för oss. För oss. Du var pigg i huvudet och hade stenkoll på allt. På allt som hände i världen. Och på oss.
Jag är glad att du fick bo hemma ända till slutet. Du älskade ditt fina lilla hus och tomten och jag tror inte att du hade varit lycklig av att bo på hem. Sedan 1958 har du bott i huset. 53 år. Sen pappa var ett år.
Även fast tårarna rullar ner för mina kinder vet jag att du har det bättre nu. Äntligen har du fått träffa farfar igen. I 22 år har ni varit ifrån varann men nu är ni tillsammans igen.
Vila i frid älskade farmor. Elsa Elaine Flodin
Vadå farmor finns inte längre??
Min farmor.
Som alltid har funnits där. Hos henne har jag alltid varit välkommen. När jag var liten och tyckte att mina syskon tog för mycket uppmärksamhet från mamma och pappa rymde jag alltid iväg till farmor. Flera gånger i veckan i flera år. Älskade fina varma kärleksfulla farmor. Som bara bodde några hundra meter bort. Farmor som skämde bort mig så himla mycket. Som alltid hade Polly i kopparskålen. Som hade gamla roliga spel i förrådet. Som alltid hade skinande rent hemma. Som alltid hade sockerdricka i kylen, "ifall barnen kommer över". Som bakade världens godaste kladdkakemuffins och vaniljbullar. Som lagade godaste pannkakorna och köttbullarna. Som hade lego och indianer och soldater i den vita väskan med blå band. Som alltid hade tid för oss.
Du hade det inte lätt de senaste åren. Din kropp var gammal och trött. Du var yr och nästan blind. Men du levde för oss. För oss. Du var pigg i huvudet och hade stenkoll på allt. På allt som hände i världen. Och på oss.
Jag är glad att du fick bo hemma ända till slutet. Du älskade ditt fina lilla hus och tomten och jag tror inte att du hade varit lycklig av att bo på hem. Sedan 1958 har du bott i huset. 53 år. Sen pappa var ett år.
Även fast tårarna rullar ner för mina kinder vet jag att du har det bättre nu. Äntligen har du fått träffa farfar igen. I 22 år har ni varit ifrån varann men nu är ni tillsammans igen.
Vila i frid älskade farmor. Elsa Elaine Flodin
Kommentarer
Trackback
