Vanity


Fåfänga. Varför är utseendet så viktigt? Jag förnekar inte att jag själv är fåfäng. Kan knappt leva utan min plattång och jag vet inte hur jag ska klara mig i Thailand utan den. Högst troligt alldeles utmärkt.
Utsidan är det första man ser hos en människa. Därför också det första man dömer människan efter. 
Hur fel kan inte det bli på en skala??
Jag försöker att inte döma människor men på nåt vänster lyckas jag ändå placera de flesta i nåt fack.
Varför gör man så? Det är nonchalant och elakt och irriterande.
Ibland målar man upp sin egen illusion av hur en människa är. Hur blir det då när den illusionen inte stämmer överens med verkligheten? Det finns stunder då jag har jag undrat om folk har fallit för illusionen av mig. Ibland är jag jätteglad och jätterolig och världens lyckligaste. Men ibland är jag bara jag. Ibland är jag anti det mesta och vill bara vara själv.

Åter till utseende. Vem är det man vill se bra ut för? Blir man lättare accepterad om man blir betraktad som vacker? Jag läste en artikel i Cosmopolitan om att kvinnor klär sig antingen för män, eller för andra kvinnor. Jag och Fia hade en intressant diskussion om det där. Det stämmer nog rätt bra. Men återigen blir man placerad i fack.


Nej nu ska jag och mina akumas gå och äta lite. Fast jag är en ängel!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0